JAG SKA INTE LJUGA
Men mitt mående är verkligen i botten. Aldrig känt mig såhär tidigare. Visst, förr har jag mått dåligt men mått bra igen efter en, två dagar men det är. Har aldrig upplevt detta då mitt huvud har varit tungt i över en vecka, har huvudvärk, trött konstant. Jag förstår inte. Eller jag vet inte, om jag är påväg att bli utbränd. Någonting är det, och jag börjar bli rädd. Jag är jätteledsen och rädd, varje dag för att jag verkligen inte har samma ork och glädje längre. Jag känner knappt glädje till någonting längre. Och det gör mig rädd. Allt är liksom bara .... ingenting.
Känner mig aldrig riktigt utvilad längre, kan liksom sova en hel natt men när jag vaknar och hela dagen därtill är jag trött, alltid på spänn, kan aldrig koppla av och mitt minne har blivit mycket sämre än tidigare. Jag går hos en kurator, och det känns väl helt okej ändå. Vet inte än om jag får ut någonting för isåfall ska jag byta till köping istället. Det är skönt att prata av sig, men nu har det blivit så mycket mer än när jag började gå och prata.
Vad ska man göra? För att inte bli utbränd? Någon som har några tips? ...
Jag vet att allt kommer bli bra, men jag är bara otroligt rädd och utmattad. Så himla.
Jag tror du måste förstå vad det är du är rädd för. Oroar du dig mycket? Över vad? Över att vara trött eller är det något mer? Jag har också börjat gå till en kurator nu och hon pratar med mig om att man måste tillåta sig själv känna det man känner och lära känna sig själv för att förstå vad man själv tycker är rätt och fel. Man måste liksom lära känna sig själv. Jag har inte känt mig själv under en lång tid för jag är så anpassningsbar och så mån om att andra ska må bra hela tiden. Då glömmer jag vad jag själv vill och tycker, förstår du vad jag menar?
Man måste bara kunna slappna av och lita på sig själv. Lita på att man duger och att man är älskad. För det är du verkligen, av så många!
Hoppas det känns bättre med tiden. Glöm inte att ge dig själv tid att andas och ro för att tänka och bara vara.